Dödslängtan?

Ibland kan man ju undra... Igår kväll hade vi "ungt forum"-träff och vi bowlade lite och handlade pizza på väg hem till en av tjejerna. Där dracks det en del, och jag klarade mig ändå ganska bra. Det första som hände när värdinnans kompisar dök upp var att en kortlek drogs fram och ölspelet inleddes. Jag åkte hem efter första vändan, och tur var väl det! Tydligen var en av gästerna inte där hon skulle vara efter ett tag. Ja ja, nog om detta. Jag somnade på soffan till Sex and the city och kom mig isäng kring halv 4. Vaknade efter sovmorgon till halv tio med ont i ryggen. Det bådade inte gott inför dagen!

Runt elva-snåret började vi samlas vid paint ball-torpet på Näsudden. Där fanns det inte bara en, utan tre banor på högre höjd och en på en meter. Den högsta var på 12 METER! Den är visst minst fysisk säger de som vet. Men att man ska ha dödslängtan för att gå den var det ingen som sagt! Jag som knappt kan gå balansgång på en sandlåda skulle ju så klart upp i den. Jag Crying 2som tusan när jag kommit ner och sambon och barn kom gåendes! Fatta vad adrenalin man hade i kroppen! Nån annan gång ska jag gå den på mellanhöjd och låg höjd, men jag ska bli tillbaksjusterad först. Och så kan man ju alltid hoppas att det inte regnat eller varit så blött innan som det var idag. Shocked
FY FAN VAD BRA JAG ÄR!! Jag som trodde att jag gjort det mesta när jag fött två barn.

Storebror tyckte det var hur skoj som helst idag! Han gick, med hjälp, den lägsta banan säkert 5-6 gånger. Han hade betydligt trevligare än pappa som fick gå och hålla i hela tiden. Storebror skulle lätt ha gått tills han somnat om han fick Bounce Lillasyster Stroller

Det känns som att det kan bli en tidig kväll ikväll. Både jag och sambon är hur trötta som helst efter en hård dag ute.

Märks det att jag orkat ta tag i smiley-grejen igen??? :-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0